En ständig vinnare

Rolling Stone Magazine rankade Bästa gitarristen genom tiderna. Flera kända gitarrsiter och musiker var med och röstade och första platsen gavs till slut till Jimi Hendrix. Varför blir man inte ett dugg jävla förvånad?

Man skulle kunna ha en likadan tävling när som helst på dygnet året runt och Jimi Hendrix skulle ändå alltid vara den ständiga vinnaren. Varför? Är han verkligen så jävla självklar vinnare? Känns som att folk bara har slutat diskutera saken och röstar av ren jävla reflex för att man har hört det så många gånger. Jimi Hendrix är ju absolut den mest personliga och nyskapande gitarristen jag har hört. Om han har många bra låtar eller inte går att diskutera. Men är nyskapande och "bäst" samma sak? En gitarrist som Eddie Van Halen (8:e plats i omröstningen btw) är ju helt klart mer spelskicklig/snabb i fingrarna och mer clean i sitt spelande och kommer ändå på lägre rank än både Keith Richards och BB King. Rättvist?

Och George Harrison på 11:e plats. Han har väl knappast chockat någon med sitt gitarrspel? Visst han har skrivit jävligt bra låtar och varit med i The Beatles. Men gör det honom till en bra gitarrist?

Såna här rankningar känns bara jävligt onödiga för man vet redan hur resultatet kommer att se ut.
Går det att utse en rättvis vinnare? Jag tror att musik alltid handlar om personlighet i slutändan. Den gitarristen som påverkar flest folk blir "den bästa gitarristen" för den som påverkar flest folk har troligen den mest inflytelserika personligheten.

En annan grej med listan är att nästan alla på topp 10 är rena bluesgitarrister. Varför är blues så jävla respekterat?

Listan kan du se här !

Ha det gottigt!
KYss/Billie